6 Min väg.
En regnig sommarnatt i början av juni kom jag hem.
Tiden hemmavid var som ett mellanting, ett stopp på vägen. Mitt rum var inte riktigt så mycket mitt rum längre som det var en övernattningssäng med tusen punkter runt omkring som skulle med mig vid flytten. Jag hade så mycket i huvudet samtidigt. Uppdrag, ärenden, kontrakt, åtaganden, flytt. Jag var mitt emellan, överallt men ingenstans!
Och efter det; ny lägenhet, ny stad, nytt liv.
Och nu är jag påväg! Framåt, hela tiden fort!
Utveckling, anpassning, mitt liv har börjat.
Tiden hemmavid var som ett mellanting, ett stopp på vägen. Mitt rum var inte riktigt så mycket mitt rum längre som det var en övernattningssäng med tusen punkter runt omkring som skulle med mig vid flytten. Jag hade så mycket i huvudet samtidigt. Uppdrag, ärenden, kontrakt, åtaganden, flytt. Jag var mitt emellan, överallt men ingenstans!
Och efter det; ny lägenhet, ny stad, nytt liv.
Och nu är jag påväg! Framåt, hela tiden fort!
Utveckling, anpassning, mitt liv har börjat.
5 Långsam resa.
Blev hämtad av mina gudföräldrar ner till Tana för att kosa förra helgen, åh vad jag behövde det!Det är lammningstid så jag spenderade tid i fjöset, och med gosvalpar som just börjat öppna ögonen. Tjocka varma gnälliga korvar som kravlar över varandra och har hicka, jag blir varm i magen. :]
Så battrierna blev lite uppladda inför sista spurten denna vecka, den gick snabbt! På sista dagen blev jag nästan lite nostalgisk och kände att jag kanske skulle kunna jobba kvar längre. HAH! Så pass allvarlig är min separationsångest i allmänhet.. Förmannen skakade min hand och sa att jag var välkommen tillbaka men att han inte trodde han skulle få se mig igen eftersom jag är en så ambitiös ung tjej. Jag tackar och bockar! Och nej, just nu känner jag inte för att komma tillbaka. Visst att det är trevligt folk här men jag passar inte in plus att det i princip är tusen miljoner mentala mil ifrån allt och alla! Men man vet aldrig, kanske när jag misslyckats med alla ambitioner och börjat tappa håret. Man vet aldrig.
Jag hade velat vara nere i Tana denna helg också, men eftersom jag ändå måste köra tillbaka för att fixa med skatten och kontot nästa vecka så kändes det för omständigt. 30 mil tur och retur, då kan jag lika gärna stanna och förbereda och packa i långsamt mak. Men det hade varit skönt att kunna lämna samhället nu med en gång!
Morgonens dansarlåt är Comin' back soon av Crash Test Dummies, en bra start på dagen!
Känner mig alldeles pricklig! Precis som Ebonne brukar bli! Ebonne är min bästa vän! Haha!
Nej nu ska jag vara nyttig, vuxengrejer och sånt. Typ diska, tvätta, promenera, och sporadiskt skjuta upp!
Hade!
Så battrierna blev lite uppladda inför sista spurten denna vecka, den gick snabbt! På sista dagen blev jag nästan lite nostalgisk och kände att jag kanske skulle kunna jobba kvar längre. HAH! Så pass allvarlig är min separationsångest i allmänhet.. Förmannen skakade min hand och sa att jag var välkommen tillbaka men att han inte trodde han skulle få se mig igen eftersom jag är en så ambitiös ung tjej. Jag tackar och bockar! Och nej, just nu känner jag inte för att komma tillbaka. Visst att det är trevligt folk här men jag passar inte in plus att det i princip är tusen miljoner mentala mil ifrån allt och alla! Men man vet aldrig, kanske när jag misslyckats med alla ambitioner och börjat tappa håret. Man vet aldrig.
Jag hade velat vara nere i Tana denna helg också, men eftersom jag ändå måste köra tillbaka för att fixa med skatten och kontot nästa vecka så kändes det för omständigt. 30 mil tur och retur, då kan jag lika gärna stanna och förbereda och packa i långsamt mak. Men det hade varit skönt att kunna lämna samhället nu med en gång!
Morgonens dansarlåt är Comin' back soon av Crash Test Dummies, en bra start på dagen!
Känner mig alldeles pricklig! Precis som Ebonne brukar bli! Ebonne är min bästa vän! Haha!
Nej nu ska jag vara nyttig, vuxengrejer och sånt. Typ diska, tvätta, promenera, och sporadiskt skjuta upp!
Hade!
4 Vardagsdepp.
I helgen hetsåt jag upp alla inköpta kakor i förhoppningen om att jag skulle bli riktigt less och inte köpa fler senare.
Illamående - ja. Less - nej.
Mina ryggmuskler, de som går längs ryggraden, har börjat bete sig egendomligt. När jag arbetar så gör det vanligtvis bara ont på gränsen till jag-kommer-få-muskelinflammation-om-jag-behöver-arbeta-övertid-fler-dagar, men idag så kändes det precis exakt som att jag hade två tjocka ormar där inne istället som slingrade och ålade sig. En ny upplevelse. Det kan vara utmattning eller uppror men mest troligt är att evolutionen kickat in och skapar mig antingen ett par vingar eller megamuskler. Eller så är jag bara utsliten..
Min inre bild av hemkomsten innan jag for och några veckor in i Norge;
Illamående - ja. Less - nej.
Mina ryggmuskler, de som går längs ryggraden, har börjat bete sig egendomligt. När jag arbetar så gör det vanligtvis bara ont på gränsen till jag-kommer-få-muskelinflammation-om-jag-behöver-arbeta-övertid-fler-dagar, men idag så kändes det precis exakt som att jag hade två tjocka ormar där inne istället som slingrade och ålade sig. En ny upplevelse. Det kan vara utmattning eller uppror men mest troligt är att evolutionen kickat in och skapar mig antingen ett par vingar eller megamuskler. Eller så är jag bara utsliten..
Min inre bild av hemkomsten innan jag for och några veckor in i Norge;
Bilen rullar in i staden som saknat henne så, stannar till vid en blomaffär. Ut stiger den muskulösa, världsvana, stenrika kvinnan som jobbat ordentligt och skaffat sig erfarenheter och kontakter. Hon har "lärt känna sig själv" och självsäkerheten strålar. Hon ska bara köpa en handfull rosor så ska hon åka hem till pojkvännen och ha det festligt. Livet kunde inte vara bättre.
Min inre bild av hemkomsten nu;
Bilen rullar in i staden. I bilen sitter en blek, något tunnare tjej med ringar under ögonen. Hennes föräldrar har hjälpt henne köra hem bilen och de släpper av henne direkt hos pojkvännen. Pengarna har räckt till bensinen, vid återseendet snorgråter hon, sen sover hon i en vecka.
Allt känns ganska mörkt just nu. Det brukar vara så på vardagarna när jag är som tröttast. Sen på helgerna hinner jag precis leva upp igen innan nästa vecka. MEN en bra nyhet! Jag har arbetat min sista måndag för nästa är 17:e mai (maj på svenska, jag vet att det svårt att förstå!) och alla förbereder sig inför festligheterna. Vi får se hur jag deltar, det beror på var jag är just då. Så, sex dagar kvar att beta av på fabriken. Vi ska arbeta nu på torsdag på kristihimmels som egentligen är helgdag för att få slippa arbeta fredag och alltså få långhelg. Jag tror inte vi får OB eller annat strunt.
Ju närmare hemfärden kommer desto oftare tänker jag på allt/alla hemma. Det börjar bli outhärdligt!
Hade!
Min inre bild av hemkomsten nu;
Bilen rullar in i staden. I bilen sitter en blek, något tunnare tjej med ringar under ögonen. Hennes föräldrar har hjälpt henne köra hem bilen och de släpper av henne direkt hos pojkvännen. Pengarna har räckt till bensinen, vid återseendet snorgråter hon, sen sover hon i en vecka.
Allt känns ganska mörkt just nu. Det brukar vara så på vardagarna när jag är som tröttast. Sen på helgerna hinner jag precis leva upp igen innan nästa vecka. MEN en bra nyhet! Jag har arbetat min sista måndag för nästa är 17:e mai (maj på svenska, jag vet att det svårt att förstå!) och alla förbereder sig inför festligheterna. Vi får se hur jag deltar, det beror på var jag är just då. Så, sex dagar kvar att beta av på fabriken. Vi ska arbeta nu på torsdag på kristihimmels som egentligen är helgdag för att få slippa arbeta fredag och alltså få långhelg. Jag tror inte vi får OB eller annat strunt.
Ju närmare hemfärden kommer desto oftare tänker jag på allt/alla hemma. Det börjar bli outhärdligt!
Hade!
3 Fredagsbetraktelser.
Mitt i natten och himlen är blå med små rosa moln. Det är ljust dygnet runt.
Jag ska snart lägga mig, kan inte kosta på mig att vrida dygnet ens på en fredag. Imorgon tänkte jag börja packa och städa så smått. Varenda dag går jag och tänker på att snart, snart ska jag köra hem. Just nu har jag bara åtta arbetsdagar kvar här, dock mycket övertid, men bara åtta!
Jag hoppas jag är seg nog att ta mig igenom dessa utan genant näsblod eller fåniga skador som muskelinflammation.
Vill inte bli ihågkommen som den mesiga svenskan! Synd att körtelfeber inte är legitimt att skylla på enligt pöbeln.. man låter bara gnällig. Men som sagt, snart flyger fågeln igen.
Jag kan inte uppskatta att bo själv här, tyvärr. Men det är mycket för att jag inte får ha egen toa, dusch, fungerande kyl+frys och egen hall. Toaletten är så äcklig just nu, och jag kan inte förmå mig till att skura den för det bor vuxna karlar i huset som inte gör någonting. Det är bara jag och min kvinnliga granne som någonsin städar och nu när inte hon är här och jag far härifrån snart så orkar jag inte städa efter gubbarna. Usch. Och lyhört är det! Jag hör grannkarlen när han snackar i telefon då och då. För övrigt går han på toaletten, den är precis dörr i dörr med mitt rum, utan att stänga dörren då och då. Man hör riktigt hur det skvalar och jag bara vet att han står upp och att det skvätter så det blir ännu jävligare. Huga.
Jag längtar så tills jag och Enrique flyttar ihop. Om allt går som planerat så kommer vi bo ihop innan sommaren är slut.
Idag efter jobbet så handlade jag lite extra lyx utöver det nödvändiga som hårdbröd och vita bönor i tomatsås. En av kvinnorna som jobbar där brukar heja och prata lite med mig eftersom jag började i samma aerobicsgrupp som henne på den tiden jag inte hade körtelfeber, och hon hejade idag också. Jag berättade att jag skulle hem om tre veckor, och hon frågade om det var för att jag tycker det är tråkigt här. Jag svarade att; nää det är ju jättefint här men jag ska läsa på universitetet och jaa.. jag måste hem och fixa och flytta i sommar. Och så sa jag att jag också saknar min käresta, men att jag säkert kommer hit ifall jag är på resa i nordnorge. Då sa hon; ja men du får ta med dig killen din och flytta hit sen, och skaffa en massa ungar! Och jag hostade till och skrattade lite osäkert och sa något i stil med; jaa.. vi får väl se..
Jag tror att hon var ganska seriös.
Varken jag eller Enrique kommer nog någonsin, ensamma eller tillsammans, välja att slå oss ner i ett litet samhälle som detta. Inte på länge i alla fall. Tanken får mig att skrocka. Kan någon tänka sig mig och min kille fast i här med massor av ungar drällandes omkring oss, han med fiskarjobb, jag fast på fiskfabriken/hemmafru, hus+lån, bilar, hund? Läckert.
Men himlen är enorm här. Naturen är helt.. jag tappar andan.
Tar alla intryck och förvarar dem mellan lungorna.
Hur ska jag klara mig i södra Sverige? Slaskvintrar utan riktig kyla!
Fast jag har redan gjort upp akutplan ifall jag inte står ut; buss till oslo- flyg till Kirkenes- buss till Tana. Hos mina gudföräldrar är jag alltid välkommen. Just nu är de som min extrafamilj, på gott och ont.
Nej nu går det utför, lyssnar på smörmusik och blir allt mer sentimental; ett säkert tecken på att jag bör gå isäng, bums! Okej Pink är ingen smörsångare, men mjukast i musiken denna kväll.
Hade!
Jag ska snart lägga mig, kan inte kosta på mig att vrida dygnet ens på en fredag. Imorgon tänkte jag börja packa och städa så smått. Varenda dag går jag och tänker på att snart, snart ska jag köra hem. Just nu har jag bara åtta arbetsdagar kvar här, dock mycket övertid, men bara åtta!
Jag hoppas jag är seg nog att ta mig igenom dessa utan genant näsblod eller fåniga skador som muskelinflammation.
Vill inte bli ihågkommen som den mesiga svenskan! Synd att körtelfeber inte är legitimt att skylla på enligt pöbeln.. man låter bara gnällig. Men som sagt, snart flyger fågeln igen.
Jag kan inte uppskatta att bo själv här, tyvärr. Men det är mycket för att jag inte får ha egen toa, dusch, fungerande kyl+frys och egen hall. Toaletten är så äcklig just nu, och jag kan inte förmå mig till att skura den för det bor vuxna karlar i huset som inte gör någonting. Det är bara jag och min kvinnliga granne som någonsin städar och nu när inte hon är här och jag far härifrån snart så orkar jag inte städa efter gubbarna. Usch. Och lyhört är det! Jag hör grannkarlen när han snackar i telefon då och då. För övrigt går han på toaletten, den är precis dörr i dörr med mitt rum, utan att stänga dörren då och då. Man hör riktigt hur det skvalar och jag bara vet att han står upp och att det skvätter så det blir ännu jävligare. Huga.
Jag längtar så tills jag och Enrique flyttar ihop. Om allt går som planerat så kommer vi bo ihop innan sommaren är slut.
Idag efter jobbet så handlade jag lite extra lyx utöver det nödvändiga som hårdbröd och vita bönor i tomatsås. En av kvinnorna som jobbar där brukar heja och prata lite med mig eftersom jag började i samma aerobicsgrupp som henne på den tiden jag inte hade körtelfeber, och hon hejade idag också. Jag berättade att jag skulle hem om tre veckor, och hon frågade om det var för att jag tycker det är tråkigt här. Jag svarade att; nää det är ju jättefint här men jag ska läsa på universitetet och jaa.. jag måste hem och fixa och flytta i sommar. Och så sa jag att jag också saknar min käresta, men att jag säkert kommer hit ifall jag är på resa i nordnorge. Då sa hon; ja men du får ta med dig killen din och flytta hit sen, och skaffa en massa ungar! Och jag hostade till och skrattade lite osäkert och sa något i stil med; jaa.. vi får väl se..
Jag tror att hon var ganska seriös.
Varken jag eller Enrique kommer nog någonsin, ensamma eller tillsammans, välja att slå oss ner i ett litet samhälle som detta. Inte på länge i alla fall. Tanken får mig att skrocka. Kan någon tänka sig mig och min kille fast i här med massor av ungar drällandes omkring oss, han med fiskarjobb, jag fast på fiskfabriken/hemmafru, hus+lån, bilar, hund? Läckert.
Men himlen är enorm här. Naturen är helt.. jag tappar andan.
Tar alla intryck och förvarar dem mellan lungorna.
Hur ska jag klara mig i södra Sverige? Slaskvintrar utan riktig kyla!
Fast jag har redan gjort upp akutplan ifall jag inte står ut; buss till oslo- flyg till Kirkenes- buss till Tana. Hos mina gudföräldrar är jag alltid välkommen. Just nu är de som min extrafamilj, på gott och ont.
Nej nu går det utför, lyssnar på smörmusik och blir allt mer sentimental; ett säkert tecken på att jag bör gå isäng, bums! Okej Pink är ingen smörsångare, men mjukast i musiken denna kväll.
Hade!
2 Svallvågor efter dokumentärkväll.
Mjodu.
Jag såg nyss Super Size Me från 2004 emedan jag åt middag. Som tur var hann jag äta upp det mesta innan dokumentären kickat igång ordentligt för mina kräkreflexer blev otroligt känsliga mot slutet. Och även fast min middag bestod av tomatsås med bönor, majs och pasta så kunde jag inte förmå mig till en andra portion, som jag egentligen aldrig behöver men tar ändå bara för att det brukar vara så gott. Jag kommer inte på ordet..
Hur som helst. SE DEN. Jag vet att jag är några år efter, men jag har aldrig haft så mycket tid som nu att se och intressera mig för lite allmänbildning.
http://www.imdb.com/title/tt0390521/
Jag har alltid haft en viss motvilja till Donken och väljer alltid Frasses/Max/Annan före, men jag har inte förut varit så övertygad som nu;
Så länge jag kan överleva någorlunda så tänker jag inte äta på McDonalds igen.
Släng med att jag tänker undvika Coca Cola Companies drycker, men det har jag också utan att lägga så mycket tanke vid det hållt mig borta från tidigare. Hm.. kanske indoktrinering från mina föräldrar.. jag känner det röda blodet börja koka! Passar på att sätta fler mål;
Så länge jag kan överleva någorlunda så tänker jag undvika att äta snabbmat (och hellre äta vegan/vegetarian än kött ifall utbudet tillåter), köttprodukter som inte är hemlagade och onödigt sockerhaltig mat/godis.
Kom på ordet! Okynnesäta. Det är något jag bör vänja mig av vid.
Har ett miniprojekt denna vecka att inte handla förrän på lördag, ska försöka att bara hålla mig till det jag har hemma i matväg. Inget godis, kakor, mjukbröd, marmelad, honung osv. Det finns i stort havregryn, pasta, ris, bönor och torskfiléer plus te och socker. jag tjänar mycket på att få ta gratis fisk från fabriken, en av de få förmånerna.
Så mot slutet av denna vecka tror jag att jag inte kommer småäta lika mycket, när de få hårdbrödbitarna tagit slut.
Jag skulle kunna skriva mycket mer om samma och mycket annat, men eftersom jag har 11 arbetsdagar kvar bör jag ge järnet och satsa på sömn emellanåt. Så jag avslutar dagen med ett ostigt citat jag hittade på en t-shirt;
Don't fight - forgive
Don't hate - love
To be true to yourself - embrace
Hade!
Jag såg nyss Super Size Me från 2004 emedan jag åt middag. Som tur var hann jag äta upp det mesta innan dokumentären kickat igång ordentligt för mina kräkreflexer blev otroligt känsliga mot slutet. Och även fast min middag bestod av tomatsås med bönor, majs och pasta så kunde jag inte förmå mig till en andra portion, som jag egentligen aldrig behöver men tar ändå bara för att det brukar vara så gott. Jag kommer inte på ordet..
Hur som helst. SE DEN. Jag vet att jag är några år efter, men jag har aldrig haft så mycket tid som nu att se och intressera mig för lite allmänbildning.
http://www.imdb.com/title/tt0390521/
Jag har alltid haft en viss motvilja till Donken och väljer alltid Frasses/Max/Annan före, men jag har inte förut varit så övertygad som nu;
Så länge jag kan överleva någorlunda så tänker jag inte äta på McDonalds igen.
Släng med att jag tänker undvika Coca Cola Companies drycker, men det har jag också utan att lägga så mycket tanke vid det hållt mig borta från tidigare. Hm.. kanske indoktrinering från mina föräldrar.. jag känner det röda blodet börja koka! Passar på att sätta fler mål;
Så länge jag kan överleva någorlunda så tänker jag undvika att äta snabbmat (och hellre äta vegan/vegetarian än kött ifall utbudet tillåter), köttprodukter som inte är hemlagade och onödigt sockerhaltig mat/godis.
Kom på ordet! Okynnesäta. Det är något jag bör vänja mig av vid.
Har ett miniprojekt denna vecka att inte handla förrän på lördag, ska försöka att bara hålla mig till det jag har hemma i matväg. Inget godis, kakor, mjukbröd, marmelad, honung osv. Det finns i stort havregryn, pasta, ris, bönor och torskfiléer plus te och socker. jag tjänar mycket på att få ta gratis fisk från fabriken, en av de få förmånerna.
Så mot slutet av denna vecka tror jag att jag inte kommer småäta lika mycket, när de få hårdbrödbitarna tagit slut.
Jag skulle kunna skriva mycket mer om samma och mycket annat, men eftersom jag har 11 arbetsdagar kvar bör jag ge järnet och satsa på sömn emellanåt. Så jag avslutar dagen med ett ostigt citat jag hittade på en t-shirt;
Don't fight - forgive
Don't hate - love
To be true to yourself - embrace
Hade!
1 Allt har sin början, förhoppningsvis också ett slut.
Världs Ände.
Visst låter det mäktigt? Och om jag skriver: jag är fast vid Världs Ände. Oh!
Men jag är inte fast. Jag har bilen, och jag har pengarna.
Framförallt har jag Tiden. Tiden med mig själv, efter jobbet, mellan måltiderna, på nätterna.
Sen har jag körtelfebern, så därtill också Tiden då jag ej kan göra annat än tänka då kroppen inte lyder.
Jag har i stort bara uttalat en känsla. Jag citerar vad prästen sa till Rut:
Visst låter det mäktigt? Och om jag skriver: jag är fast vid Världs Ände. Oh!
Men jag är inte fast. Jag har bilen, och jag har pengarna.
Framförallt har jag Tiden. Tiden med mig själv, efter jobbet, mellan måltiderna, på nätterna.
Sen har jag körtelfebern, så därtill också Tiden då jag ej kan göra annat än tänka då kroppen inte lyder.
Jag har i stort bara uttalat en känsla. Jag citerar vad prästen sa till Rut:
"Att stå ensam i världen, det är svårt, det är en frihet så tung och stor att den knappast kan bäras."
Men jag står inte ensam, bara temporärt.
Jag har ett helt liv på en annan plats och där är jag aldrig ensam.
Och vad är ensamhet egentligen? Man kan vara betydligt mer avskuren och isolerad än vad jag är.
En del av mig trycker på det faktum att jag borde passa på och njuta vida drag, den enda att anpassa sig till är undertecknad. Och det är faktiskt väldigt nyttigt att få brottas ordentligt med sig själv!
Några huvudbryn jag rett ut med mig själv under många långa väggbetraktelser är:
* Jag har jantelagen inpräntat i mig, riktad mot mig själv.
* Självdiciplin är något som kommer och går.
* Det här är ganska säkert allra sista gången jag har möjlighet att utnyttja min lediga tid så oeffektivt.
* Jag skulle inte kunna leva såhär, här, längre än vad jag ska göra nu.
Säkerligen skulle jag kunna skriva fler klokt uttänkta punkter i hopp om att imponera vem som nu snubblar över denna onödiga, ounika och ofantastiska blogg. -Åh, vad skulle jag göra utan min norrländska o-negation?
Men det orkar jag inte. Nu ska jag sova och sen möta morgondagen som den kommer.
Just ja- en sista punkt; när man (jag) försöker skriva intressant och intellektuellt humoristiskt är det dömt att misslyckas.
Och jag ska drömma om den dagen jag rullar hem.
Hade!
Jag har ett helt liv på en annan plats och där är jag aldrig ensam.
Och vad är ensamhet egentligen? Man kan vara betydligt mer avskuren och isolerad än vad jag är.
En del av mig trycker på det faktum att jag borde passa på och njuta vida drag, den enda att anpassa sig till är undertecknad. Och det är faktiskt väldigt nyttigt att få brottas ordentligt med sig själv!
Några huvudbryn jag rett ut med mig själv under många långa väggbetraktelser är:
* Jag har jantelagen inpräntat i mig, riktad mot mig själv.
* Självdiciplin är något som kommer och går.
* Det här är ganska säkert allra sista gången jag har möjlighet att utnyttja min lediga tid så oeffektivt.
* Jag skulle inte kunna leva såhär, här, längre än vad jag ska göra nu.
Säkerligen skulle jag kunna skriva fler klokt uttänkta punkter i hopp om att imponera vem som nu snubblar över denna onödiga, ounika och ofantastiska blogg. -Åh, vad skulle jag göra utan min norrländska o-negation?
Men det orkar jag inte. Nu ska jag sova och sen möta morgondagen som den kommer.
Just ja- en sista punkt; när man (jag) försöker skriva intressant och intellektuellt humoristiskt är det dömt att misslyckas.
Och jag ska drömma om den dagen jag rullar hem.
Hade!
