lakim

Mitt i natten och himlen är blå med små rosa moln. Det är ljust dygnet runt.
Jag ska snart lägga mig, kan inte kosta på mig att vrida dygnet ens på en fredag. Imorgon tänkte jag börja packa och städa så smått. Varenda dag går jag och tänker på att snart, snart ska jag köra hem. Just nu har jag bara åtta arbetsdagar kvar här, dock mycket övertid, men bara åtta!
Jag hoppas jag är seg nog att ta mig igenom dessa utan genant näsblod eller fåniga skador som muskelinflammation.
Vill inte bli ihågkommen som den mesiga svenskan! Synd att körtelfeber inte är legitimt att skylla på enligt pöbeln.. man låter bara gnällig. Men som sagt, snart flyger fågeln igen.

Jag kan inte uppskatta att bo själv här, tyvärr. Men det är mycket för att jag inte får ha egen toa, dusch, fungerande kyl+frys och egen hall. Toaletten är så äcklig just nu, och jag kan inte förmå mig till att skura den för det bor vuxna karlar i huset som inte gör någonting. Det är bara jag och min kvinnliga granne som någonsin städar och nu när inte hon är här och jag far härifrån snart så orkar jag inte städa efter gubbarna. Usch. Och lyhört är det! Jag hör grannkarlen när han snackar i telefon då och då. För övrigt går han på toaletten, den är precis dörr i dörr med mitt rum, utan att stänga dörren då och då. Man hör riktigt hur det skvalar och jag bara vet att han står upp och att det skvätter så det blir ännu jävligare. Huga.
Jag längtar så tills jag och Enrique flyttar ihop. Om allt går som planerat så kommer vi bo ihop innan sommaren är slut.

Idag efter jobbet så handlade jag lite extra lyx utöver det nödvändiga som hårdbröd och vita bönor i tomatsås. En av kvinnorna som jobbar där brukar heja och prata lite med mig eftersom jag började i samma aerobicsgrupp som henne på den tiden jag inte hade körtelfeber, och hon hejade idag också. Jag berättade att jag skulle hem om tre veckor, och hon frågade om det var för att jag tycker det är tråkigt här. Jag svarade att; nää det är ju jättefint här men jag ska läsa på universitetet och jaa.. jag måste hem och fixa och flytta i sommar. Och så sa jag att jag också saknar min käresta, men att jag säkert kommer hit ifall jag är på resa i nordnorge. Då sa hon; ja men du får ta med dig killen din och flytta hit sen, och skaffa en massa ungar! Och jag hostade till och skrattade lite osäkert och sa något i stil med; jaa.. vi får väl se..
Jag tror att hon var ganska seriös.
Varken jag eller Enrique kommer nog någonsin, ensamma eller tillsammans, välja att slå oss ner i ett litet samhälle som detta. Inte på länge i alla fall. Tanken får mig att skrocka. Kan någon tänka sig mig och min kille fast i här med massor av ungar drällandes omkring oss, han med fiskarjobb, jag fast på fiskfabriken/hemmafru, hus+lån, bilar, hund? Läckert.

Men himlen är enorm här. Naturen är helt.. jag tappar andan.
Tar alla intryck och förvarar dem mellan lungorna.
Hur ska jag klara mig i södra Sverige? Slaskvintrar utan riktig kyla!
Fast jag har redan gjort upp akutplan ifall jag inte står ut; buss till oslo- flyg till Kirkenes- buss till Tana. Hos mina gudföräldrar är jag alltid välkommen. Just nu är de som min extrafamilj, på gott och ont.

Nej nu går det utför, lyssnar på smörmusik och blir allt mer sentimental; ett säkert tecken på att jag bör gå isäng, bums! Okej Pink är ingen smörsångare, men mjukast i musiken denna kväll.

Hade!